En dag i taget

Hej på er, låvade inte jag att skriva varje dag här? (A) har visste inte blivit så mycket av det som jag trode att det skulle bli.
men jag har inte mått jätte bra heller..
jag har börjat med mina cellgifter som jag får 2x om dagen (de har jag haft i sen lördag. och då las jag även in.) när jag kom in så måde jag inte jätte bra jag kräktes och var trött hade inte ätit på 2 dagar och va väldigt uttorkad så jag fick vätske drop och medecin mot illamåendet som hjälpte.
I lördags var mina sysstrar här ;D Lotta och Anna <3 det var jätte kul jag mådde bra hela tiden medans dom var här sen när pappa kom sprack det -.- maten jag har försökt få i mig från lunchen kom upp och jag måde mycket dålihgt.
jag vet inte allt dom prövade för att få bort illamåendet och allt.. och den natten var inte rolig sedan.. Eftersom jag får vätskedrop så blir det en hel del springande på toa varje halvtimma (*suck*) och jag var halft borta efter alla medeciner.
i går började jag må lite bättre och provade på att äta både lite lunch och middag, och det gick ju ganske bra faktiskt.

man känner sig lite utanför här på sjukhuset man glömmer lixom vad man gjort dan innan alltså så i detalj.. klart man kommer ju ihåg vem som har varit här och så men inga små saker så direkt..? jag kan inte beskriva för jag kommer lixom inte riktigt ihåg.. Dagarna går och fram och tilbaka.. hela dan i dag har jag trott de varit lördagn, liksom bara de visar att man är helt OFF här.

I dag när jag endå var inne på datan och kollade mina mail och så så läste jag igenom min gammlakompis blogg, aah eller vad man ska säga. hon har visst varit igemom en del :( asså jag saknar henne så grymmt mycket för hon förstod det här med sjukhuset (hom är oxå hjärttransblanterad) vi kunde snacka om allt sånnt som andra inte riktigt kan sätta sig in i på samma sätt om man inte har varit igenom det själv. I onsdags kollade jag igenom en gammal hög med papper och där var det en bild på mig och vanessa som hon heter. jag satt länge och kollade på den och tänkta tillbaka på minnen. minnen från sälen där vi träffades ( jag log och skrattade för mig själv allt vi upplevde där i sälen ) Jara den där lilla flickan som trodde hon ägde hela sälen bara för att hon kunde säga fan xD haha shitt vilka minnen... minnen jag inte vill glömma. jag vet igentligen inte vad som hände mellan mig och Vanessa plöttsligt var vi inte vänner längre.. och jag saknar den vänn jag verkligen kunde tala ut med, den som förstod och den som hade varit med om samma och kunde känna o veta de man kännde o visste.

Vanessa jag försöker att få tag i dig jag messar jag mejlar jag lägger komentar på din blogg jag gaah! jag gör allt men du vill inte svara mig?
du har förendrats och det har jag med var sin väg har vi gått.
de är hårda tider för oss båda.

Jag tar en dag i taget just nu ...